If only I was the one in charge.

Jag vill vara ute hela natten, kolla på soluppgången, bada hela dagarna, leva livet, lyssna på musik, steka i solen, äta massa glass, åka karusell, gå ut lätttklädd, gå på picknick och ligga på en filt i solen med en bra bok.

Jag vill cykla långt, dansa i regnet, vara med mina vänner, klättra upp på tak och prata tills det inte finns någonting att säga längre.

Jag vill gråta, spela sims, träna tills kroppen inte orkar mer, springa så långt benen tar mig, känna sommarens energi, ligga i gräset, höra den blomstertid nu kommer, ta farväl, börja om på nytt, köra moppe, åka på semester och komma bort från stan.

Jag vill fota, äta fika, köpa presenter, bränna mig i solen, känna frihet, sova borta, sova länge, göra impulsiva saker, gå på bio, sjunga högt, tjäna pengar, göra av med pengar, skaffa ett nytt objektiv och jag vill att sommaren ska börja idag.


UPDATE: För att inte inlägget ska misstolkas. Det handlar inte om hur jag vill vara vuxen. Utan bara att jag vill ha sommar, frihet och känna livet leka på ;)

I Smile Cause I Can





Kom och tänka på en sak igår.
Jag, Jonna och Moa låg uppe
på ett skoltak och pratade
om allt mellan himmel och
oändlighet. Det var några saker
som fick mig att tänka efter lite.
Jag undrar varför folk inte ler mer.
Själv är jag en sån person som
mår bra av att skratta och le.
Även de sämsta dagarna i
ens liv kan skina upp med ett
leende. Det bästa är väl att det
faktiskt smittar av sig. Cyklade
hem från träningen idag och
log mot alla. Att ett leende
kan göra så mycket förstår man
egentligen inte. Jag tycker nu att
alla ni som läser min blogg ska
börja le! Om ni inte känner er
glada. Le bara mer, för då kommer
ni få ett leende tillbaka. Och det
stärker! Det är okej att gråta,
men deppa inte i flera dagar.
Smile every minute of the day!

Ja, jag är störd



Varför? Varför? Varför?

Det finns några saker som jag verkligen stör mig på med Sverige. Eller ja, i alla fall så är det såhär i den lila staden jag bor i. Jag är en sån person som kommer ihåg detaljer. Jag har små jobbiga saker jag stör mig på.
Okej, varför inte bara börja rakt av nu då!

1. Varför ska man inte kunna en varm sommardag ta på sig ett par shorts och en sport bh och fara ut och springa? Folk tittar på än som om man sprang helt naken. Jag stör mig på att nakenhet är så fult. För skulle inte du bli lite förvånad om någon gick på stan i bikini? Jo, självklart. Det skulle jag bli själv! Men varför är det så egentligen? För det är ju inte så att det aldrig är varmt nog eller liknande. För det är ju faktiskt varmt i Sverige om sommaren! Så varför ska man då lära sig att det inte är okej att vara "halv naken" på sommaren. Så fort man lämnar norden och beger sig ut i världen så är det helt annorlunda.

2. Ordet fjortis. Åh, det här är jag nog inte ensam om att tycka. För nu för tiden. I alla fall i Skellefteå. Här finns det fjortisar och fjortisar. Dom som är fjortisar, de är de tjejer och killar som faktiskt är vad en fjortis var från början. Sen kommer vi till fjortisarna. Dom är vanliga tonåringar. (för det mesta tjejer) Som är precis som en vanlig tonåring är. Det är helt enkelt inte lätt att leva längre! För om jag bryr mig det minsta om mitt utseende, då blir jag fjortis. Om jag vill ha blont hår är jag fjortis. Om jag vill ha brunt hår är jag fjortis. Om jag vill färga håret överhuvud taget är jag fjortis. Om jag föredrar tights och jeans istället för mjukisar, är jag fjortis. Om jag använder en push-up bh är jag fjortis. Har jag en blogg är jag fjortis. Tycker jag inte speciellt mycket om skolan är jag fjortis. Har jag en kamera är jag fjortis. Har jag ett par string trosor är jag fjortis. Använder jag mascara är jag fjortis. Tycker jag att smink över huvud taget är fint är jag fjortis. Har jag någon grund till en attityd är jag fjortis. Har jag en bild på mig själv som jag tycker är fin är jag fjortis. Har jag någonsin tagit en bild på mig själv är jag fjortis. Ja, okej. Listan är oändlig. Men jag drog upp samma sak med Jonna och Moa igår. Jag uppfattade det som om dom också höll med mig. Och ja, jag har också redan förutsett att folk kommer att sitta framför sina datorer och kommentera detta inlägg med att jag är en fjortis. Wow, vilken fantasi. För okej. Jag bryr mig inte ett skit om någon helt utomstående skulle komma fram till mig och kalla mig fjortis. (hah, ännu en sak som folk kan kalla en fjortis för. Att jag helt enkelt inte bryr mig) Men ja, jag skulle inte bry mig överhuvud taget. Jag kanske skulle grubbla på saken i någon minut. Sen skulle jag skratta högt. Men sen när det gäller folk i ens närhet. Om mina vänner kanske skulle komma fram till mig och seriöst säga: "Jennifer, du är en jävla äcklig fjortis" Ja, då skulle jag faktiskt ta åt mig! Men vad som egentligen stör mig är att ALLA ska kalla varann fjortis. Så kolla nu nedanstående lista alla Skellefteå-bor.

Har någonsin tagit en bild på dig själv?
har du som tjej använt en tröja/linne som har uringning?
Har du använt mascara på skolan?
Har du någongång i ditt liv sagt att du hatar/inte gillar skolan?
Har du en blogg?
Har du blivit kallad fjortis?
Har du vänner som du skrivit <3 till?

Om nu ni har någon av ovanstående punkter som stämmer på er. Så ja, i Skellefteå kommun är du en fjortis! Och nej. Jag försvarar mig inte mot något. För det är bara tre personer som på riktigt kommit fram till mig och seriöst kallat mig fjortis. Jag är bara grymt less på att jag ser så ofta personer som kommenterar fjortis till praktiskt taget ALLT!

3. Självklart finns det en tredje punkt med vad jag inte gillar med små städer. (Och ja, i jämförelse med världen är även, Stockholm, Malmö och Göteborg SMÅ städer) Det är i alla fall att det är så fel att prata/hälsa med någon du inte känner. För ja, i alla fall 80% ( Jag drog en vad jag tyckte lät rimlig siffra ur huvudet) av alla människor i Skellefteå skulle bli förvånade om någon helt okänd till exempel skulle komma och sätta sig bredvid dig på bussen när det finns andra lediga platser. Jag tycket att det är som dåligt. Folk kan prata med äcklad röst om någon helt okänd har satt sig själv bredvid någon annan. Men varför ska det vara konstigt. Det är ju som bara ett sett att visa att man är trevlig. Sen blir folk tveksamma om man bara får för sig att man vill hälsa på de man möter på gatan. Då undrar ju man direkt vem det där var. För det måste ju vara någon du känner. Eller?  Nja, inte enligt mig i alla fall. Jag skulle utan tvekan kunna hälsa på någon jag inte känner. Och av att jag bara har tråkigt och vill ha sällskap sätta mig bredvid någon okänd på bussen.

Med det här inlägget menar jag inte att jag vill på något sätt försvara mig. Men det känns som om det är meningen att man ska stanna inne hela sitt liv. Det är inte okej att lära känna nya. Du får inte på något sätt visa att du har varken rumpa eller bröst. Smink är 100% onödigt. Du ska klä dig som en tattare från gatan. Ingen får sticka ut. Alla ska bara låta håret växa och livet rinna iväg. Det är inte okej att visa nakenhet på något sätt. Även om solen steker i 30°c så ska du bära långärmat och långbyxor. Helst ska du inte ha några åsikter om saker och ting. Du ska inte ha bästa vänner. För alla är lika värda. Tänkte bara ännu en gång säga att det är bara slöseri med tid att lägga ut energi på att döma folk efter utseendet eller efter vilka sorts kläder folk använder. Det är ännu mer onödigt att lägga ner din energi med att snacka skit om det här inlägget. För jag räknar med att jag kommer att få kommentarer om att jag är världens fjortis efter jag publicerat detta inlägg. Men det gör mig ingen skillnad. För jag har fått fram det jag vill säga. Och till alla er som läst detta inlägg. Grattis!

Piercingar

Jag är nog en av få ungdomar som inte tycker piercingar är snyggt. Jag säger absolut inte att de som har piercingar är fula. Men jag skulle inte själv vilja göra en piercing. Öronen är okej men det skulle inte falla mig in att ta hål någon annan stans. Förr tyckte jag att navelpiercingar var snyggt. Men jag har helt ändrat min åsikt om den saken! För just nu tycker jag att det är sjukt fult. På riktigt. Det enda stället jag skulle kunna ens tänka mig att pierca skulle vara tungan. För det är som så diskret. Men det är inte något jag tänker göra.

Jag har också samma syn på tatueringar. Jag tycker inte det heller är fint. Det skulle kanske vara coolt med ett litet hjärta bakom örat. Eller några snygga tecken längs ner på smalbenet. Inget annat. På en kille skulle det vara okej med något ganska diskret och svart-vitt.

Jennifer ♥ Lyckobubblor

Just nu känner jag mig sådär allmänt lycklig igen. Det kan gå flera dagar då jag bara ler. Jag tror det beror på att jag älskar sommar, sol och att vara med kompisar. Jag bara älskar att vara glad! Om jag sen en dag vaknar och är ledsen, arg eller besviken på något så försöker jag bara le lite extra. Det är som ett litet motto jag har. För om jag går omkring och är depp en hel dag så blir många andra också depp och oroliga. Jag förstår bara inte varför man ska gå omkring och slösa tid på att vara arg och ledsen. Så då vet ni.

Just sit there and listen.

Det här är så grymt sant! Det ska alltid vara så mycket tjat hit och dit om hur ful man själv är. Till er som inte trivs med ert utseende. "Ni föddes så, lev med det. Alla andra överlever så varför ska inte du göra det?" Jag tror det är mest en liten tjejgrej att klanka ner på sig själv. Jag är inte heller perfekt. Jag tycker inte alltid att jag är vacker. Men det är som bara att leva med det. Alla överlever. Gör något bra av det. Jag är personligen bara så less på att så många ska ledsna över sitt utseende! För jag vet att de flesta som klagar hit och dit om hur fula de är, egentligen är vackra. Jag tror bara man inte ser det själv. Men det finns alltid någon som kommer vara avundsjuk på hur just du ser ut. Så tänk efter nästa gång du säger att du är ful.

För tycker du verkligen att du är så ful som du vill få det att verka? Skulle inte tro det!

True Blood - Nej tack!

Jag tror jag är rätt så ensam om min åsikt om serien "True blood". Nu snackar vi förstås också om dom i min egen ålder. Men om jag ska erkänna så tycker jag att den serien inte alls är något speciellt. Ärligt så tycker jag att den serien "suger". Jag har sett ca: 5 avsnitt av första säsongen. Men sen gav jag upp... Är det verkligen bara jag som inte alls tycker om True Blood? Näe, jag har väl helt enkelt bara inte fastnat för True Blood...